nyheter

Inför 2000-talet har värmeböljornas frekvens, varaktighet och intensitet ökat avsevärt. Den 21 och 22 denna månad satte den globala temperaturen rekordhöga två dagar i rad. Höga temperaturer kan leda till en rad hälsorisker, såsom hjärt- och luftvägssjukdomar, särskilt för känsliga befolkningsgrupper som äldre, kroniska sjukdomar och övervikt. Förebyggande åtgärder på individuell och gruppnivå kan dock effektivt minska hälsoskadorna av höga temperaturer.

Sedan den industriella revolutionen har klimatförändringarna lett till en global genomsnittlig temperaturökning på 1,1 °C. Om utsläppen av växthusgaser inte minskas avsevärt förväntas den globala genomsnittstemperaturen stiga med 2,5–2,9 °C i slutet av detta århundrade. FN:s klimatpanel (IPCC) har kommit fram till den tydliga slutsatsen att mänskliga aktiviteter, särskilt förbränning av fossila bränslen, är orsaken till den övergripande uppvärmningen av atmosfären, land och hav.

Trots fluktuationer ökar frekvensen och varaktigheten av extremt höga temperaturer totalt sett, medan extrem kyla minskar. Sammansatta händelser som torka eller skogsbränder som inträffar samtidigt med värmeböljor har blivit allt vanligare, och deras frekvens förväntas fortsätta att öka.

En nyligen genomförd studie visar att mellan 1991 och 2018 kan mer än en tredjedel av värmerelaterade dödsfall i 43 länder, inklusive USA, hänföras till antropogena utsläpp av växthusgaser.

Att förstå den utbredda inverkan av extrem värme på hälsan är avgörande för att vägleda patientbehandling och medicinska tjänster, samt för att utveckla mer omfattande strategier för att mildra och anpassa sig till stigande temperaturer. Denna artikel sammanfattar epidemiologiska bevis på hälsorisker orsakade av höga temperaturer, den alltför höga temperaturens inverkan på utsatta grupper, och skyddsåtgärder på individuell och gruppnivå som syftar till att mildra dessa risker.

Hög temperaturexponering och hälsorisker

Både på kort och lång sikt kan exponering för höga temperaturer allvarligt påverka människors hälsa. Höga temperaturer påverkar också indirekt hälsan genom miljöfaktorer som minskad kvalitet och kvantitet på grödor och vattenförsörjning, samt ökad marknära ozonhalt. Den största effekten av höga temperaturer på hälsan sker under extrema värmeförhållanden, och effekterna på hälsan av temperaturer som överstiger historiska normer är allmänt erkända.

Akuta sjukdomar relaterade till höga temperaturer inkluderar värmeutslag (små blåsor, papler eller pustler orsakade av blockering av svettkörtlar), värmekramper (smärtsamma ofrivilliga muskelkontraktioner orsakade av uttorkning och elektrolytobalans på grund av svettning), svullnad i varmt vatten, värmesynkope (vanligtvis förknippad med att stå eller ändra hållning under långa perioder i höga temperaturer, delvis på grund av uttorkning), värmeutmattning och värmeslag. Värmeutmattning manifesterar sig vanligtvis som trötthet, svaghet, yrsel, huvudvärk, riklig svettning, muskelspasmer och ökad puls. Patientens kärnkroppstemperatur kan öka, men deras mentala tillstånd är normalt. Värmeslag avser förändringar i centrala nervsystemets funktion när kärnkroppstemperaturen överstiger 40 °C, vilket kan utvecklas till multiorgansvikt och död.

Avvikelser från historiska temperaturnormer kan allvarligt påverka fysiologisk tolerans och anpassningsförmåga till höga temperaturer. Både absoluta höga temperaturer (som 37 °C) och relativa höga temperaturer (som den 99:e percentilen beräknad baserat på historiska temperaturer) kan leda till hög dödlighet under värmeböljor. Även utan extrem värme kan varmt väder fortfarande orsaka skador på människokroppen.

Även med luftkonditionering och andra faktorer som spelar roll i anpassningsprocessen närmar vi oss gränserna för vår fysiologiska och sociala anpassningsförmåga. Den kritiska punkten inkluderar den befintliga kraftinfrastrukturens förmåga att möta kylbehoven på lång sikt, såväl som kostnaden för att utöka infrastrukturen för att möta dessa behov.

Högriskpopulation

Både mottaglighet (interna faktorer) och sårbarhet (externa faktorer) kan förändra hur höga temperaturer påverkar hälsan. Marginaliserade etniska grupper eller låg socioekonomisk status är en viktig faktor som påverkar risken, men andra faktorer kan också öka risken för negativa hälsoeffekter, inklusive social isolering, hög ålder, samsjuklighet och läkemedelsanvändning. Patienter med hjärt-, cerebrovaskulära, luftvägs- eller njursjukdomar, diabetes och demens, samt patienter som tar diuretika, blodtryckssänkande läkemedel, andra hjärt-kärlsjukdomar, vissa psykotropa läkemedel, antihistaminer och andra läkemedel, har en ökad risk för sjukdomar relaterade till hypertermi.

Framtida behov och riktningar
Det är nödvändigt att genomföra ytterligare forskning för att förstå fördelarna med åtgärder för att förebygga och kyla värmeslag på individuell och samhällsnivå, eftersom många åtgärder har synergistiska fördelar, såsom parker och andra grönområden som kan öka sportaktiviteter, förbättra mental hälsa och social sammanhållning. Det är nödvändigt att stärka standardrapporteringen av värmerelaterade skador, inklusive den internationella sjukdomsklassificeringen (ICD), för att återspegla de indirekta effekterna av höga temperaturer på hälsan, snarare än bara de direkta effekterna.

Det finns för närvarande ingen universellt accepterad definition av dödsfall relaterade till höga temperaturer. Tydlig och korrekt statistik om värmerelaterade sjukdomar och dödsfall kan hjälpa samhällen och beslutsfattare att prioritera hälsobördan i samband med höga temperaturer och utveckla lösningar. Dessutom behövs longitudinella kohortstudier för att bättre kunna fastställa de olika effekterna av höga temperaturer på hälsan baserat på egenskaperna hos olika regioner och populationer, samt tidstrenderna för anpassning.

Det är nödvändigt att genomföra tvärsektoriell forskning för att bättre förstå de direkta och indirekta effekterna av klimatförändringarna på hälsan och identifiera effektiva strategier för att öka motståndskraften, såsom vatten- och sanitetssystem, energi, transporter, jordbruk och stadsplanering. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de grupper som löper högst risk (såsom färgade grupper, låginkomsttagare och individer som tillhör olika högriskgrupper), och effektiva anpassningsstrategier bör utvecklas.
Slutsats
Klimatförändringarna höjer ständigt temperaturen och ökar värmeböljornas frekvens, varaktighet och intensitet, vilket leder till olika negativa hälsokonsekvenser. Fördelningen av ovan nämnda effekter är inte rättvis, och vissa individer och grupper är särskilt drabbade. Det är nödvändigt att utveckla interventionsstrategier och policyer som riktar sig mot specifika platser och befolkningsgrupper för att minimera effekterna av höga temperaturer på hälsan.